Kan vara jättebra. Ljust och härligt och frostigt och fint överallt. Tills man ska få på ett barn kläderna för att åka till dagis, då kan det bli katastrof. Overall - okej. Till och med att lägga ena nappen i ryggsäcken för att det är bättre att ta på vantarna före overallen (det går inte att hålla i nappen med vantar på) - okej. Men sen när allt är klart då kommer motgångarna. Nånting är fel med byxorna någonstans och istället för att förklara vad står man såklart bara och gråter. Och man kan absolut inte gå själv.
Ja, ja iväg till dagis kom vi iallafall efter en halvtimme i hallen. Väl där bestämde sig Noel för att han inte ville vara ute och skakade av sig vantarna som vi så smart hade satt på FÖRE overallen... Till sut lämnades han tårögd på gården tillsammans med en storgråtande kompis. Det kan ju va skönt att han inte är "värst" iallafall...

Det gick bra för mig och Julian på BVC igår. Nästan 6 månader gamla killen är lika stor som storebror var vid 5 månader. Som jag misstänkte hade viktkurvan planat ut lite (+200 g sen sist) men som sagt vi vet ju varför och det är ju bara att försöka få honom att äta lite bättre. Hos doktorn blev han godkänd och svinvaccinet ska vara okej så snart de är 6 månader så jag skulle ringa dit på måndag och kolla om de har vaccin, för då har de vaccineringstid. De sa ingenting om att barnen skulle smakat ägg men jag tryckte ändå i Julian en liten bit ugnspannkaka häromdagen och hade han varit jätteallergisk mot ägg borde han ju visat nån reaktion då...

Det intressantaste är ändå att igår hade jag nya visioner om Julians sovande. Klockan 21 var han trött och min plan var att ge honom en jätteportion gröt och sen lägga honom i hans säng, men ganska snart kom jag fram till att han var för trött för gröten och eftersom han nu är en vällingdrickare på riktigt fick han istället en stor flaska välling i sin säng. Drack upp hela och somnade sen snällt.
Efter en timme ringde hans farmor på hemtelefonen så då vaknade han direkt, men när jag gick in och la honom på sidan och gungade honom lite somnade han om. Strax därpå fick jag göra samma sak igen och nästa gång han vaknade ammade jag honom lite, fortfarande i hans rum. Då somnade han också men högst en kvart senare vaknade han IGEN (kl var nu ca 23.30) och då var han så snorig så han kunde inte andas genom näsan och var jättearg. Så då tog jag upp honom, snoriga näsor behöver ju högt läge... Men när han satt hos mig i soffan var han inte heller nöjd och verkade vilja äta mer så jag ammade honom igen. Och då somnade han igen till min förvåning. La honom i sängen och fick sen gå in en snabbis vid 1-tiden och lägga honom tillrätta (då låg han på tvären i sängen och var arg) men sen sov han till 2.30. Då tog jag in honom till vår säng, han åt, vi somnade, vaknade igen 6.30, åt igen och somnade igen. Kl 8 ringde min klocka så jag gick upp och väckte Noel och vid 9 vaknade Julian.

Vi får väl se nu om detta var en tillfällighet eller en ny vana... De långa sovstunderna han brukar ha på eftermiddagen får antagligen ryka vilket är lite synd, för de är ganska mycket värda när man är ensam med två små till 19.30. Men det får ju ändå vara att föredra framför att sitta uppe med en arg/pigg/busig bebis till 2.30 på nätterna.


Julian igår med pappas julmust.


Julian idag efter nästan en halv burk Slottspuré och lite päron-hallonpuré till efterrätt.